börjar vara ganska trött å slut..
på att jämt å ständigt försöka lyssna å försöka hjälpa..
å endå är de aldrig bra.
ja har massor av kompisar som gnäller å marrar å aldrig är något bra, å sen begärs de hjälp som endå inte duger.. ajjo, å sen får man ju endå inte säga hellär vadsomhelst för oh my lord om man uttrycker sej fel så blir de ennu större katastrof ifall man sade nånting "som var lite för nära sanningen"...
är trött, bitter och innåtvänd å har inte lust att prata med nån om nåns problem å moodswings idag,
konstaterade att ja ha gjort de nu i många veckors tid varje kväll med nån.
OCH INTE EN ENDA GÅNG HAR JAG BLIVI FRÅGAD OM JAG HAR ALLT OKEJ.....
alltså kaffe pausen kommer i perfect tid...
VastaaPoistaI know the feeling...
VastaaPoistaförstå int mej fel nu inte...ja gillar att lyssn på å försöka hjälpa mina vänner. men nu förtillfelle då de gtt över gränsen å man försöker snällt säga att nu klarar ja int av mera att ja måst reda ut mina egna saker mellan varven så då blir de ett jävla hallåå....
VastaaPoistaFörstår vad du menar. Det är då inte alltid man orkar ta på sej andras problem. Det värsta är ju att hjälpen som erbjuds inte duger :( Hur ska man då göra? Säga sanningen, eller åtminstone saken som man ser den, sanningen kan ju vara olika, beroende på från vilken synvilken man ser!
VastaaPoista